I medelmåttets land skrattar ingen nykter- en resa genom smuts, mörker och hopp.

Hur hamnade jag här? Var det att plocka glas ur min mammas blodiga ansikte? Var det för att min pappa bytte kontinent? Var det för att mannen som tog hans plats gav mig och andra en resa genom människans mörkaste inre. Fan vet.

Det enda jag vet är, att detta inte är min plats. Står med ryggen i helvetets sken, med långfingret i högsta hugg, ett leende på läpparna, fast besluten att nå en frid jag aldrig funnit. Det kommer att kosta. Det kommer att göra jävligt ont. Och det kommer att öppna ärr till sår. Men det kommer att ge två änglar en far tillbaka, vänner en bror, och en själ ljus åter.

Livet på livets villkor. Från rännsten till grav.

Fuck it. Nu kör vi....