Tillbakablick.

Saknar det inte längre. Att glamma till sig och rulla hatt. Av det enkla anledningen att det var längesen jag drack för att det var kul. Missförstå mig rätt, jag har haft sjukt kul på vägen. Träffat folk jag aldrig skulle ha träffat annars, sett saker jag inte borde, och gjort lika mycket. Men det var mörkret, dimman och glömskan jag alltid visste att jag skulle landa i...
När en vän till mig, i mitt dåvarande kök, introducerade mig för stora H:et. Var saken klar, bästa dimman någonsin. Aldrig mått så bra. Men. Till och med jag fattade att det var mindre bra för någon som aldrig fattat konceptet med måtta. Och den drogen bör man nog inte ens närma sig med måtta...

Det där med måtta fattar jag för övrigt inte fortfarande. Va fan. Är något gott/kul/skönt/ varför göra nåt som känns sämre? Trams.


- Posted using BlogPress from my iPhone